Hmm, ibland önskar jag att man kunde vara på olika ställen samtidigt, hinna med allt man ska och bara kunna känna lugnet utan att man ska behöva känna att man glömmer någon eller missar någont viktigt. I mitt liv vore det väldigt effektivt att ha så. Eftersom jag lever i Östersund med min pojkvän, har min pappa och hans familj på en tomt i ena sidan av Hammerdal och sedan min mamma och hennes familj på andra sidan, bara där blir det svårt att räcka till ibland. Jag vet att dom inte kräver att jag ska umgås (hälsa på) dom så mycket men man känner ändå en vilja att göra de, varför inte? Jag vill ge dom den kärleken dom gett mig hela livet jag bott hemam hos dom. Jag älskar att vara hemma och bara ta det lugnt men ibland vill man bara vara kvar här i stan för att umgås med vänner eller kanske kolla lite fotboll vilket jag gör ganska ofta nu:) Där har vi det andra som drar mig åt ett annat hål, vännerna får tyvärr stå steget efter på min lista, tyvärr. Men jag kämpar för att hinna umgås med dem, men då är det så mycket som ska passa in, dom ska ha tid, jag ska ha tid och aktiviteten ska kunna gå att utföra. Jag har en storasyster i Hammerdal mitt emellan min pappa och mamma. hon är jag nästan aldrig hos, ojojoj.. nu känner jag mig lite dum här. Men hon vet hur mitt liv är och vi har ju kontakt så de är nog lugnt. Sen min lillasyster som har skola i Strömsund, kärleken i Norråker och sitt liv både här och där, de blir oxå svårt att träffa henne, men vi klarar oss. Vi har ändå levt i härlarna på varann ända tills jag flyttade. Oh nu är det ju så att min "storasyster" Veronica har fått barn lilla Loke<3. Hon bor i GÄVLE.. varför gör hon det för, varje gång hon är hemma känner jag mig dum om jag inte är med henne så mycket som jag vill för att jag inte kan, sedan när jag vill åka till henne kommer alltid nått emellan om inte de så räcker aldrig pengarna till. oh helt matt av allt skrivanade nu men jag fortsätter lite till. Min farmor är någon som betyder mycket för mig, men hon får oxå väldigt mycket tid med mig, i jämförelse med min morfar och mormor som betyder minst lika mycket. Men jag hoppas dom vet att jag skänker tankar vaje dag till dom. Sist då har vi ju min Emil, ni ska veta att han får min största del tid men den är i sängen. haha alltså inte så i sängen, utan vi mest bara sovar, han tränar, jobbar, jag tränar, och har som sagt i det här inlägget ganska mycket att göra. Emil har en familj oxå:O ohh vilken överraskning va? Ja de har han iaf, och dom är så mysiga så jag vill såklart räcka till där med, och de blir så ofta vi hinner, så ofta inte Emil har match vill säga.

Nu har iaf jag bestämt mig för att göra mer som jag själv vill och inte känna den där pressen att jag måste så mycket. Jag måste ingenting, jag måste bara göra saker som får mig att må bra, saker som jag verkligen vill göra, jag måste kunna tänka på mig själv i första hand. Jag måste sluta vilja massor bara för att jag vet att jag inte kan göra allt eller att jag inte kan vara på samma ställen samtidigt. Förstå nu Sandra. 

Så i påsk har jag ett antiklimax , Emils familj ska upp till fjällen och fiska, grilla mm, dom räcknar med mig, o jag vill.
Veronica, Thony och lill-loke kommer hem över påsken, men jag ska pussla ihop det så att alla blir nöjda! I hope.