Ibland kan inte allt vara som man vill eller vara så perfekt som man önskar. Inte ens Sandra Falks liv. Hon har lite svårt att förstå de. Jobbig stunder kommer och dom sitter i ett tag men de går ju alltid över. Det är väldigt jobbigt att känna så ibland. Man vill men orkar inte se de ljusa i de, även fast man vet att de finns där någonstans. Ingen kan säga att livet är perfekt i helhet, för alla har något som tynger dem någon gång. Några mer än andra, tyvärr. Som tur är så födde min mamma en människa som tycker saker är jobbiga på rätt sätt, de finns alltid en lätt lösning på  hennes "stora" problem, men hon har svårt att se dom själv. Emil har alltid så bra lösninagr på allt. Han gör hela mitt liv lite ljusare med hans smarta lösningar och bra ord går livet bättre. Efter mycket som hänt och jag tänker efter så är mitt liv ganska perfekt iaf, jag har alla delar på kroppen man ska ha, jag har vänner, familj och pojkvän, ett friskt liv, något att se fram emot varje dag och ett långt liv framför mig. Man ska aldrig släppa ut de där onödiga orden man gör ibland inna man tänkt vad som finns i alla världens hörn först.

Just nu sitter jag i lägenheten själv, och de är ett litet problem. Jag känner att de är ett problem, ett konstigt ett. Emil är ute med sin kompis, fikar, bio osv, jag sitter hemma. Kan bero på att alla min underbara vänner är upptagna och för att jag inte hade rätt typ av smak för bion och inge pengar heller för den delen. Så därför sitter jag hemma och bara känner mig lite kass just nu så jag ska ta å dansa mig i form på den där roliga mattan som ligger och samlar damm under vår säng. Så Check alla ni som läser -nu skakar de i 58:an.